Selektiv mutism och flerspråkighet

Flerspråkighet är ingen direkt orsak till SM men sårbarheten med avseende på språkförmåga är en vanlig bakomliggande faktor för utveckling av SM, vare sig för enspråkiga eller flerspråkiga barn.

För flerspråkiga barn kan det vara svårt att skilja mellan den normala ”tysta perioden” som inträder vid inlärning av det andra språket och åkta SM. Det kan vara svårt att skilja mellan SM och den normala ”tysta perioden” som är ett stadium för alla flerspråkiga barn och innebär att barnet under en tid (vanligtvis 3–6 månader) tystnar i förskola/skola där det främmande språket introduceras. Alla flerspråkiga barn har en tyst period, oavsett om det är ens andra eller tredje språk. Den tysta perioden kan vara olika lång beroende på person och situation.

Barnet fokuserar under denna period på förståelse och lyssnande av det nya/främmande språket. Detta kan ta tid men är ett övergående problem och bör inte förväxlas med selektiv mutism. Om barnet under den tysta perioden även tystnar på sitt hemspråk finns det anledning att utreda selektiv mutism.

Flerspråkiga barn med SM tystnar vid ångestpåslag på båda/alla sina språk. Under den tysta perioden utan SM tystnar flerspråkiga barn endast på sitt andraspråk.
Det är säkrare att ställa SM-diagnos om barnet håller tillbaka talet även på modersmålet.
Det är viktigt att detta tas i beaktan under en utredning, och att logopeden/psykologen har kunskaper om hur SM och flerspråkighet funderar.

Dessutom: För SM har påvisats högt samband med ångestproblematik, och man kan därför kolla efter andra tecken som inte handlar om det verbala men ändå är typiska för diagnosen. Några exempel på vad som kan uppstå i miljöer i samband med tystnaden är:

Barnet har svårigheter med ögonkontakt.
Barnet har ett tillbakadraget eller fryst kroppsspråk.
Barnet undviker att använda publika toaletter.

Det har hänt att flerspråkiga barn har feldiagnosticeras med SM eftersom det kan förväxlas med den tysta perioden. Det händer också att flerspråkiga barn med SM inte diagnosticeras, eftersom man tror att tystnaden beror på en ovanligt lång tyst period som kommer att gå över.
Ett flerspråkigt barn med misstänkt SM bör därför utredas av psykolog eller logoped med god kunskap om både flerspråkighet och selektiv mutism.

Hur kan vårdnadshavare underlätta för sitt flerspråkiga barn med SM?

Försök att vara involverad i barnets behandling inom vård och skola. Men öva också hemma med att exponera barnet för båda/alla språken. Det betyder inte att ni behöver tala andraspråket i hemmet – både du och ditt barn finner trygghet i att ni talar modersmålet med varandra på ett sätt som känns mest bekvämt för er båda. Men lägg gärna tid på att exponera barnet för sitt främmande språk även utanför skoltid. Det kan ske genom fritidsaktiviteter eller tv-program. Varför inte arrangera en lekdejt med ett barn som talar andraspråket, eller bjuda in en granne på sällskapsspel?

Tala om tystnad rekommenderar:
Om SM misstänks är väntan på att utesluta den tysta perioden inte den bästa lösningen. Korrekt identifiering och bedömning behövs så att behandlingen kan påbörjas vid behov. Kontakta BVC, BUP eller en logoped. Om mottagningen inte har tillräckliga kunskaper om selektiv mutism och flerspråkighet så be om en remiss till annan region där kunskapen finns.
Du som arbetar som pedagog eller lärare kan be vårdnadshavarna berätta för dig hur barnet beter sig i hemmamiljö. Pratar/beter sig barnet på väldigt skilda vis hemma och i förskola/skola kan det vara ett tecken på selektiv mutism. Familjen kan då kontakta BVC, BUP eller en logopedmottagning för utredning. Logopeder och lärare kan få mer information och be om råd hos SPSM.
I övrigt gäller i Sverige samma råd och behandling som för enspråkiga barn med SM. Det är en fördel om behandlaren kan tala barnets båda/alla språk, men det är inget måste.

Tips till vårdnadshavare

Förbered det äldre barnet noga och involvera hen i de olika stegen.
Tänk på ditt förhållningssätt. Undvik att prata med barnslig röst.
Undanhåll inget, prata öppet om SM och var ärlig.
Låt barnet komma med egna idéer.
Motivera till tal utifrån barnets personliga intressen.
Få barnet att förstå att träningen kräver tid, tålamod och upprepning.
Använd humor som redskap.
Ta små steg i taget. Varje steg gör skillnad.
Ge inte upp! Ditt barn kan få ett annat, lättare, liv.

Äldre barn med selektiv mutism

För tonåringar med SM krävs ett anpassat förhållningssätt jämfört med behandlingen av yngre barn. Övningarna får inte kännas barnsliga eller påtvingade.
Det äldre barnet behöver förberedas noga och motiveras utifrån egna intressen. Kommunikationsövningar för yngre bygger till stor del på lek och uppmuntran, men äldre barn är mer medvetna och vill ofta bli behandlade som unga vuxna. Då gäller det att hitta andra vägar och metoder, som motiverar på individnivå.

Ett äldre barn med SM kan dessutom ha hunnit bli ”bekväm” i rollen som den tysta, eftersom det är allt hen känner till och kan identifiera sig med. Barnet nöjer sig kanske med att kunna svara på enkla frågor och har hunnit tröttnat på metoder och behandling. I det fallet behöver du som är vårdnadshavare lyssna på barnets tankar och känslor och kanske ta en paus, men ge inte upp! Agera hoppfullt och säg att en annan vardag och skolgång är fullt möjlig. Betona ödmjukt att talet kommer att vara viktigt när barnet ska studera vidare till sitt drömyrke, resa på egen hand eller ta körkort.
Äldre barn börjar bli självständiga, och är i vissa fall ovilliga att lyssna. Då kan det som vårdnadshavare vara svårt att nå fram. Om det uppstår konflikter mellan er finns det kanske någon annan person i familjen eller släkten som kan testa din roll? Och kanske kan du och barnet gemensamt komma fram till övningar i vardagen som hen klarar helt på egen hand?
Exempel på övningar kan vara att spela sällskapsspel med en släkting, fråga om något i mataffären eller beställa mat på en restaurang.

Positiv skärmtid

Att lära sig att konversera via e-mail eller en chattfunktion är också viktiga steg framåt. Det finns barn med SM som utvecklat talet genom att till exempel ringa (eller på håll observera) regelbundna videosamtal till en släkting, publicera egenproducerade videoklipp på Youtube eller spela tv-spel.
Minecraft, Roblox, Mario Cart och Fortnite är exempel på tv-spel som ibland kan uppmuntra de lite äldre barnen.
En mor har berättat för Tala om tystnad att sonen tyckte det var lättare att prata när klasskamraterna befann sig på en annan plats. Genom onlinegaming med headset kunde han börja svara ja eller nej på deras frågor, och kommunikationen utvecklades sedan steg för steg under ungefär ett år parallellt med KBT och medicinering. I dag pratar pojken fullt ut med nästan alla barn i klassen, både online och IRL.