Tips till anhöriga
Pressa aldrig ett barn med selektiv mutism till att prata och undvik direkta frågor. Kom ihåg att tystnaden är ofrivillig. Barnet vill inget hellre än att kunna prata med dig men kan inte just nu.
Se till att barnet med SM alltid känner sig inkluderat och sett.
Artighetsfraser som ”Hej”, ”Hejdå”, ”Tack” och ”Förlåt” kan vara extra svåra att säga för ett barn med SM, eftersom det skapar en förväntan på barnet att prestera. Ta det inte personligt om det inte kommer ett hej tillbaka.
Att kommunicera utan att ställa frågor är en konst som vi alla behöver träna på! Det kan kännas svårt i början, eftersom beteendet är så djupt inpräntat i oss människor. Vi ställer frågor för att vi är intresserade eller nyfikna, eller för att vi bryr oss om någon. Men hur kan vi göra istället? Att berätta eller visa något är en bra start. Eller att säga: ”Hej, vad kul att se dig” istället för ”Hej, hur mår du?”.
Var inte rädd för tystnaden – du behöver inte fylla upp den med egna ord.
Gör ingen stor grej av det om barnet plötsligt säger något. För mycket uppmärksamhet kan förstärka barnets ångest.
Umgås med barnet i en icke verbal aktivitet. Spela spel, gå till simhallen eller kolla på en film tillsammans.
Om barnet sitter och tittar på en film när ni träffas, sätt dig bredvid. Eller ta fram en bok och säg ”Nu ska jag läsa för dig”. Att spela memory går också utmärkt att göra utan att prata.
Först när barnet känner att det inte finns något krav, kan hen börja prata.
Tänk på att vara barnets vän, inte lärare.
Tips till anhöriga om bemötande
Du som är nära anhörig till ett barn med selektiv mutism kan stötta på många sätt. Några exempel:
BEKRÄFTA
Bekräfta barnets känslor genom att tala om att det är okej att vara rädd, ledsen, arg eller obekväm. Agera hoppfullt:
”Jag förstår att det känns svårt just nu, men det kommer inte alltid att vara så här. Det kommer att bli lättare och du kommer att kunna prata mer.”
Det äldre barnet kan tränas i att själv acceptera och hantera sina rädslor, med målet att lättare förstå och möta sin ångest.
Tips: Behandling enligt Cool Kids-modellen erbjuds på några av landets BUP-mottagningar. Det finns också andra ångestbehandlingar att tillgå, ibland digitalt via distans. Men detta skiljer sig mellan regioner så fråga vad som gäller där ni bor.
PRATA ÖPPET
Ju äldre barnet blir desto mer medvetet blir det om sitt sociala utanförskap. Då kan det kännas skönt att veta att det finns många i Sverige och världen med samma utmaningar, att det heter selektiv mutism, och att det finns hjälp att få. Prata om utmaningarna, men fokusera alltid på vad barnet faktiskt klarar.
Tips: Tala om tystnads bok ”Tystheten” av Emma Rendel är ett självbiografiskt seriemagasin som beskriver utmaningarna och lämnar läsaren hoppfull. Låt det äldre barnet läsa om SM i sin egen takt, i serieform anpassad för unga vuxna. Boken är översatt till engelska och finns att låna på Sveriges alla bibliotek.
VAR INTE ÖVERBESKYDDANDE
Vanligt vid ångest hos barn är att vuxna gör saker för att låta barnet slippa rädslan, vilket leder till att barnet tidigt lär sig att situationen är farlig. Att bygga barnets självförtroende handlar om att lära barnet att våga vara kvar i obekväma situationer.
Att lära sig att ta hand om sig själv utan att en förälder genast kommer och hjälper till är därför nödvändigt.
Konsten är att ge lagom mycket stöd, och samtidigt ge utrymme för barnet att själv hantera problemen.
Tips: Testa 7-sekundersregeln vid frågor från andra riktade till barnet. Om du varje gång väntar i 7 sek innan du ”räddar” barnet ger du hen chansen att själv övervinna hindret och öka självförtroendet.
Fler tips finns i vår handbok ”Selektiv mutism – En handbok för familjer och anhöriga” som säljs hos ABF/Adlibris/Bokus mfl.