Alla barn har rätt till kommunikation. Det är en grundläggande demokratisk rättighet enligt FN:s barnkonvention och gäller sedan januari 2020 som svensk lag. Ett barn med selektiv mutism pratar obehindrat med familjemedlemmar eller ett fåtal personer som får barnet att känna trygghet. Men i de flesta situationer utanför hemmet innebär diagnosen ofrivillig tystnad.Snart startar förskolorna och skolorna. Du som är pedagog eller lärare till ett barn med selektiv mutism spelar en stor och viktig roll. Tidiga insatser, riktade specifikt mot svårigheten, hjälper! Några råd på vägen:
FÖRSKOLAN
När ett barn inte har börjat prata en månad efter inskolning bör någon i personalen ta upp det med vårdnadshavarna. De känner kanske inte till diagnosen, och talångesten kan vara svårt att upptäcka hemma eftersom barnet förmodligen pratar på som vanligt där. Beskriv barnets beteende och kommunikationsmönster och fråga om det ser likadant ut hemma. Vid misstanke om selektiv mutism bör familjen söka sig till BVC, BUP och/eller logoped. Men att bli utredd och diagnostiserad kan ta tid. Att ta tag i situationen redan när ni uppmärksammat den är därför viktigt, så länge ni kommunicerar och samarbetar med barnets familj.
– Pressa aldrig barnet till tal och undvik frågor.
– Jobba i första hand med att bygga upp förtroende och trygghet.
– Engagera hela barngruppen i ordlösa lekar och aktiviteter.
– Använd bilder som alternativ till tal.
– Var uppdaterad om vardagliga saker som barnet gör på sin fritid. Be att familjen berättar eller skickar meddelanden/foton. På så sätt kan du inkludera barnet i gruppsamtal och morgonsamlingar utan att hen själv måste säga något.
– Vid morgonsamlingen: Låt barnen få säga varandras namn i kör.
– Få förskolebarn med SM kan meddela när de är ledsna, gjort sig illa eller behöver gå på toaletten. Hitta därför alternativa lösningar för barnet att kommunicera på.
Mer information och nationella riktlinjer finns här: https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/selektiv-mutism/
SKOLA
Alla elever ska enligt läroplanen få stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling. Men det finns fortfarande skolor som upplever att de inte har tillräcklig kompetens att möta elever med selektiv mutism. Ibland skjuts ansvaret över på enbart familjen och/eller vården, men det bästa för barnen är att de får hjälp även i de situationer där det är som svårast för dem att tala – oftast i skolmiljön.I skolan är det många aktiviteter som kräver talad kommunikation. För att motverka en negativ inverkan på kunskapsutveckling, betyg samt den sociala utvecklingen är det viktigt att barnet får stöd och förståelse. Det spelar också mycket stor roll för barnets psykiska hälsa.
– Pressa aldrig eleven till tal och undvik frågor.
– Jobba i första hand med att bygga upp förtroende och trygghet.
– Låt eleven arbeta i små grupper tillsammans med elever hen känner sig trygg med.
– En elev med SM ställer inga följdfrågor så var tydlig med instruktioner och upprepa informationen.
– Samarbeta kring barnets behov med familj, vård och omsorg, rektor, elevhälsoteam och specialpedagog.
– Ett barn med SM kan få resursstöd, har rätt till anpassade nationella prov och omfattas av undantagsbestämmelsen vid betygssättning. SM räknas som en funktionsnedsättning i skolmiljö, även om eleven pratar hemma.
– Eftersom selektiv mutism är en ångestdiagnos som kan innebära fler svårigheter än talet behöver skolpersonal också se till att eleven går på toaletten, deltar i idrott, äter i skolmatsalen med de andra barnen och inte blir mobbat eller står ensam på skolgården.
– För äldre elever med SM krävs ett anpassat förhållningssätt jämfört med de yngre. Det äldre barnet behöver involveras och motiveras utifrån egna intressen. Låt hen gärna komma med egna idéer.Mer information och nationella riktlinjer finns här: https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/selektiv-mutism/
En sak till: Försök alltid att inkludera båda vårdnadshavarna i samtal och information som rör barnets skolgång och hälsa.
Vår hemsida och organisation: www.selektivmutism.se