Föreläsning för sport- och fritidsledare

Ikväll deltar vi i en föreläsning för sport- och fritidsledare i Bollnäs, arrangerad av arvsfondsprojekten Föreningsalliansen och Projekt Mindset. Selektiv mutism hör inte till NPF, utan är en ångestdiagnos, men barnen möter liknande svårigheter i föreningslivet och vi har därför blivit inbjudna för att berätta lite om diagnosen. Stort tack för det.

För dig som vill veta mer men inte kan vara på plats:
Aktiviteter utanför skoltid är viktiga för barn med SM eftersom de får få tillfällen till spontant tal i skolan. Fysisk aktivitet dämpar också ångest. Barnet kan behöva stöttning i att våga delta, och i att komma iväg på aktiviteter. På arenor utanför skolan kan barnet dessutom få en annan roll än i skolan och utveckla sin självkänsla. Men tyvärr håller sig barn med SM ofta undan att delta i fritids- och föreningsliv, eftersom det kan finnas en förväntan på barnet att prata och att ”ta plats”. Ledaren har kanske aldrig hört talas om diagnosen och känner osäkerhet inför bemötandet. Det kan resultera i att barn med SM är mindre fysiskt aktiva än andra barn, och inte tar del av sociala relationer på fritiden.

Råd till ledare inom förenings- och fritidsliv:
• Kom ihåg att SM är en ångestdiagnos och att tystnaden är ofrivillig. Ta det inte personligt.
• Agera om du hör ett annat barn kommentera tystnaden eller ställa upprepade frågor. Säg: ”Jodå, Märta kan visst prata, hur mycket som helst, men hon bestämmer själv var och när.”
• Prata på som vanligt, men undvik gärna att ställa frågor till barnet med SM.
• Rutiner skapar trygghet. Ha tydliga regler och rutiner som alla barn känner till. Låt gärna barnen ha sin egen plats i omklädningsrummet, vid samlingar, på planen etc.
• Barn med SM frågar inte själva så var tydlig med instruktioner. Var övertydlig med vad som ska göras, med vem och hur länge.
• Du bör som ledare vara den som gör par- eller gruppindelningar. Utagerande och högljudda barns behov kan annars bli de enda som tillgodoses.
• Ge direkt och positiv feedback flera gånger under varje träning. Men särbehandla aldrig det tysta barnet.
• SM är inte blygsel, men ångesten gör all kommunikation svår. Kom ihåg att barn som är tysta eller inte räcker upp handen kan vilja stå i mål eller visa upp sitt nya danssteg. Försök i möjligaste mån att ge alla chansen.
• Du är som ledare värdefull och kan betyda mycket för barnets självkänsla och utveckling.
• Prata med barnets vårdnadshavare. Kom fram till hur ni ska göra om barnet behöver kommunicera med dig under träningen (via till exempel gester, tecken eller en anteckningsbok).
• Håll kontakt med föräldrarna. De kan ge dig information, hjälpa dig att förstå, och om möjligt närvara på träningen som ett extra stöd för barnet.

Källa: Attention, BRIS, Generation Pep, SISU Idrottsledarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.